FRÅN ÖVERVIKT TILL DRÖMVIKT
MED CAMBRIDGEKUREN
:

lördag 5 juni 2010

Ångerfull och ångestladdad

Jag ställde in dagens sociala tillställning. Det blev helt enkelt för jobbigt att återigen bli tvungen att börja om. Gårdagkvällen var ångestladdad, för hur mycket jag än förväntades att delta idag, var det fullkomligt omöjligt att förmå mig själv att se fram emot tillställningen. Det enda jag kunde fokusera på var hur svårt det skulle vara att undvika att äta onyttigheter, och det är det sista jag vill göra just nu. När jag sent omsider fattade beslutet om att lämna återbud, kändes det som att en sten lättade från hjärtat.

Idag ångrar jag mig lite. Det kändes fruktansvärt att behöva ställa in av ett sådant högst egoistiskt skäl, men jag hade ändå inte varit något trevligt sällskap. Dessutom hade jag antagligen fått ett nollresultat på vågen även den här veckan, och då hade motivationen satts på prov rejält.

Sociala tillställningar kommer och går och jag tar väl hand om mina vänner i vardagen. Men den här viktresan gör jag bara en gång, och det är dags att komma till avslut nu. Ett egostiskt resonemang, men ibland kanske man behöver lyssna till sådana också?

3 kommentarer:

  1. Jag är helt inne på din linje...det är OK att sätta sig själv i första rummet under en viktresa, man t o m bör göra det för att inte gång på gång svika sig själv och hamna i en ond moment 22 situation.
    Äta för mycket->dåligt samvete ->ångest -> det är ändå förstört mentalitet -> äta lite mer/unna sig -> börjar på måndag.
    Nej,ska man ta tag i vikten är det ett "ego" projekt som ska ha prioritet och fokus.
    Och som du skriver, det kommer "fler tillfällen" då man har bättre kontroll eller styrka.
    Eller välja "andra tillfällen" och ta ett aktivt steg från dieten och därmed ta konsekvensen och framför allt ha den metala styrkan att gå +- noll och kanske t o m tycka att det är OK och värt det.
    Jag hoppas du förstår vad jag svamlar om ;-)
    Trevlig lördag =)

    SvaraRadera
  2. Åh tack för dina ord! Det var inte ett dugg svamligt, jag tog verkligen till mig av det du skrev. Att göra aktiva stegen från dieten är något jag har gjort, och precis som du skriver har jag kunnat acceptera nollresultatet och tagit nya tag efteråt. Men det tär ÄNDÅ på tålamodet att stå still i vikt, så idag är jag glad att jag var lite ego. Annars hade jag säkert hamnat i din moment 22-beskrivning.

    Tack än en gång för stödet! Det hjälper så mycket att bli peppad av klarsynta cambridgare. Ha en fortsatt härlig helg!

    SvaraRadera
  3. Vilket bra beslut du fattade! Inte alls egoistisk, utan egenomhändertagande! Fortsätt så.

    SvaraRadera