Därför är min strävan efter normalvikten relativt symbolisk. Spannet mellan BMI 20 och 25 är nämligen nästan femton kilo, så att ha BMI 25 innebär inte att jag per automatik är smal. Däremot innebär gränsvärdet att jag inte behöver gå ner i vikt av medicinska skäl, vilket gör att det i princip är trivselkilona som ska jobbas bort efter att målet är uppnått. En befriande insikt!
Till mina ståtliga 176 centimeter är jag enligt skalan normalviktig vid en vikt på 77,5 kilo. Och det är mitt nästa delmål. Jag kommer antagligen inte ha uppnått det till onsdagens vägning, men förhoppningsvis är jag normalviktig på midsommarafton. Och det har gett mig en enorm motivationskick!
Det var ståtliga långa cm, mycket vackert! :) Själv är man ju futtiga 1,63 trots att pappa var 1,95 och mamma 1,75...farmors arv som gick igen (1,55). hehe
SvaraRaderaVad roligt, jag tror vi båda kommer kunna räkna in oss som normalviktiga till midsommar. Men det är helt klart ett symboliskt mått, för ett 15 kilo spann är mycket. Jag vill ligga närmare lägre gränsen än den övre, men viktigast är förstås hur kroppen kommer kännas och hur jag kommer må.
Jag har inte alltid trivts med min längd eftersom man känner sig som en jätte när man väger lite för mycket. :) Men nu börjar jag att uppskatta fördelarna med att vara lång också. Åh, du kommer du att bli en nätt och petit tjej ju! Det har jag önskat många gånger att jag var, men man vill väl alltid ha det man inte kan få? :)
SvaraRaderaVisst är det häftigt att tänka att det är "finslipet" som vi har framför oss snart. Jag skulle kunna väga 15 kilo mindre än vad jag gör nu, men jag tror inte att jag skulle trivas med BMI 19-20. Jag siktar på BMI 22-23 istället, vilket jag tror är ett mer realistiskt mål. Jag vill inte bli trådsmal, utan fortfarande ha kvar lite kurvor. Ett konkret mål är att ingenting ska hänga över jeanskanten! :)
Visst är det nog så att man alltid vill ha det man själv inte har. Kan lätt säga att jag många gånger önskat mig liiite fler centimetrar, även om jag inte direkt lider av att vara kort. Fast det är inte heller kul att känna sig som en liten rund boll. ;-)
SvaraRaderaEfter dagens vägning är det ju inte alls mycket finslipning du har kvar, tänk mindre än 5 kilo! Jag vill verkligen inte heller vara pinnsmal, tror inte ens jag skulle kunna bli det. Skulle aldrig vilja vara utan kurvor. Jag vet inte exakt vad jag ska väga som målviktig. Jag har satt 55 kilo, vilket i och för sig är ganska nära 20 men det är snarare för att jag minns känslan när jag vägde det. Men kroppen ändrar ju sig med tiden, och efter två barn (haha) så jag får känna av läget när jag kommer under 60.
Nej inget bull över jeansen tack :) Drömmer om de där snygga jeansen som ska sitta perfekt och inte skära in i massa bilringar ;) Fast realistiskt så tror jag att det är det sista som kommer försvinna på min kropp, så det finns en överhängande risk att lite ändå kommer finnas kvar. Men då får jag leva med det med! Jag kommer i alla fall vakna varje dag med ett leende, målviktig :-)