En förlängning av diskussionen i mitt föregående inlägg är var man har sitt fokus. När jag väl hade bestämt mig för att köra Cambridgekuren var jag evinnerligt trött på att vara stor. Jag hade inte ett, utan två, par byxor som hade spruckit under vintern och jag upptäckte till min stora fasa att jag inte bara hade en, utan två, hakor helt plötsligt. Jag behövde göra något drastiskt och då hade jag ju verkligen valt rätt metod.
Även om jag såklart har haft en tydlig målbild i huvudet, tror jag att mitt fokus, åtminstone initialt, låg på det jag ville bort från. Jag ville bort från allt vad klädbekymmer och klumpighet hette och vecka efter vecka kom jag längre bort från mitt tidigare jag. Kanske är det också därför som jag börjar känna mig nöjd nu? I nuläget identifierar jag mig mer med min målbild än med min startbild, och därmed har jag kommit bort från vantrivseln som det innebar att vara så där stor.
Jag tror att jag har knäckt koden nu. För att jag ska kunna gå ner de här sista, betydelsefulla kilona, ska jag nu fokusera hundraprocentigt på vad jag vill till.
Belöning!
10 år sedan
Bra insikt! Den kopierar jag rakt av. Och ska fundera på hur det ser ut för mig.
SvaraRaderaJag har ju mått riktigt dåligt i tre, fyra dagar nu. I dag skrek min kropp efter mat. Från att ha gått från yrsel, irritation och hunger till riktigt illamående i går och idag bestämde jag mig för att addera lite kyckling på kvällen. Det blev dessutom en stor bit ost. Mår bättre fysiskt men har dåligt samvete att jag inte härdade ut. Imorgon har jag vägning. Känner mig orolig för att tappa kontrollen. Om några dagar åker jag utomlands och det är lätt att unna sig för mycket. Jag har funderat mycket på NÄR jag kommer att kunna fungera normalt. Äta normala portioner, kunna avstå, känna mig mätt etc. Däri ligger mitt problem. Jag har inte ett normalt ätbeteende för då skulle jag vara normalviktig och inte äta av känslomässiga skäl utan av hunger. Ändå känner jag mig rätt smal nu även om jag har ca 12 kg kvar. Jag har gått ner ca 19 kg sedan årsskiftet så det märks. Börja gilla min kropp bättre, få konturer på kroppen och framförallt i ansiktet. Ser snyggare ut helt enkelt. Men jag vet att jag skulle kunna rasera det jag åstadkommit på några veckor. Det skrämmer mig. Men min kropp börjar nu efter snart 8 veckor på CK slå bakut och kräva något mer. Hur ska jag kunna gå ner långsamt och stå ut? Vet ej.
Just nu hoppas jag att dagens intag inte förstört för mycket på vågen. För jag ger INTE upp. Godnatt./A
Vet du vad jag ser när jag läser vad du skrivit? Jag ser en person som har kommit en otroligt lång väg på den här resan. En person som är målmedveten och är förståndig. Bara en sådan sak som att avstå från räkorna igår, så tänker en person som lyckas. Du inspirerade mig med din underbara inställning! Att för illamåendets skull välja att äta var ett BRA beslut, som antagligen kommer att göra att du mår imorgon. Och att välja proteiner var föredömligt, A! Tänk på veckans sammanlagda kaloriintag så märker du att det var en försvinnande liten mängd som slank ner ikväll.
SvaraRaderaVisst klarar du av att kämpa till på tisdag, det är jag övertygad om. Och väl på semestern kommer du att kunna äta och njuta av vad du vill, men i måttliga mängder. Inte ska du ha dåligt samvete för någonting innan det ens har inträffat. Du har ju gått ner över 19 kilo nu (kanske över 20 kg imorgon?) och det är inte många som klarar!
Men jag delar din rädlsa över framtiden, men så länge huvudet hänger med så är det ingen fara. Jag fungerar iallafall så att jag stänger av tankeverksamheten fullständigt när jag har haft mina dåliga ätarperioder och kopplar inte på det igen förrän jeansen inte går att knäppa, typ. Men under de här veckorna och allt vi har lärt oss, tror jag att vi kan stoppa ätardagarna i tid, så att det inte går veckor med onyttig kost. Var inte rädd för att tappa kontrollen någon gång ibland, det kommer vi säkert att göra båda två, för jag är övertygad om att du kommer att kunna hantera det i framtiden. Dessutom har du bevisat gång på gång för dig själv att du har ändrat ditt beteende. Paris-hemresan är ett lysande exempel på det! Vi hjälps åt!
Men jag ska pusha dig allt vad jag kan fram till tisdag. "Gör dig en bra dag!" Och vägningen imorgon kommer att gå bra!
Tack gulliga M. Jag blir riktigt rörd av ditt peppande svar. Jag är så glad att jag googlade på CK den där dagen och fann din blogg. Den här kontakten har en avgörande betydelse för att jag kommit så långt som jag hittills gjort.
SvaraRaderaOch jag kan berätta att idag mår jag så otroligt mycket bättre. Känner mig som en "hel" person igen.
Tack för att du påminde mig om Paris-resan, den ska jag ha i minne. Jag gick ju faktiskt ner 1,5 den veckan.
Jag ska inte vara rädd att tappa kontrollen ibland, när jag har lärt mig att resonera och analysera och vara ärlig och ansvarsfull mot mig själv. Jag tillhör en kategori av överviktiga som tröst/firat-ätit till mig min övervikt. Som barn var jag smal och lång men hade en förälder som så fort jag var ledsen (istället för att ge en kram) gav en macka med korv på. Där startade det tror jag. Det beteendet måste brytas. Hädanefter äter jag som en vuxen ansvarsfull människa. Dessutom är jag ju finsmakare har jag ju bestämt. Jag äter nyttigt och framförallt GOTT!
Íngen katastrof på vågen idag, det blev ett hekto ner från igår i allafall. Men nu till det roliga:
2,5 cm minus runt stussen på en vecka! Och det är ju det som är det viktiga för mig inte vågens siffror som hoppar upp och ner.
Sedan jag började med CK den där dagen i april har jag gått ner 10 cm i midjan och 10 över baken. Det var det verkligen värt!
Mina totala siffror ser ut så här (sedan 1 jan 2010)
-18,8 kg
-15cm i midja
-14,5 cm runt stuss
-9,8 cm om låret
-11 cm om bysten
Jag kan konstatera att jag kommit rätt långt på min viktresa. Det SKA inte ta slut här. Den ska fortsätta till min måldestination 67 kg eller då mitt stussmått är 96cm (vilket f ö var mitt midjemått när jag startade).
Jag ska göra mig ett bra dag i det hällande regnet och jag önskar dig verkligen detsamma. Tack för allt din stöd!/A
Vad härligt att höra att det känns så mycket bättre idag! Vilka fina resultat du har uppnått. Herregud, 1,5 DECIMETER runt midjan är borta nu, A! Häftigt med 2,5 cm runt rumpan också, snacka om att det släpper nu! Stort GRATTIS!
SvaraRaderaJag tror att du måste omvärdera dig själv och ge dig ännu mer credd för allt du har åstadkommit; identifiera dig själv som en person som lyckas istället för en person som misslyckas. För du tillhör garanterat den första kategorin nu. Vad intressant att du har reflekterat till ätbeteendet i din barndom, och det låter onekligen som ett känslomässigt ätande. Tråkig insikt, men det är en viktig kunskap nu. Jag har också känsloätit i hela mitt liv tror jag, men det eskalerade när jag flyttade hemifrån och insåg att jag kunde äta precis vad jag ville utan att någon lade sig i. Har du hört något så dumt?
Håller med dig om att det har betytt så oerhört mycket att vi har kunnat följas åt under de här veckorna. Är så glad att du finns och kämpar med mig!
Och du, där ser du att du kan visst kan hantera maten nuförtiden, eftersom du har vaknat med motivationen på topp idag. Bara det är en fantastisk prestaion!
Önskar dig en trevlig helg!