FRÅN ÖVERVIKT TILL DRÖMVIKT
MED CAMBRIDGEKUREN
:

tisdag 29 juni 2010

I väntan på ketos...

Om jag lyssnar riktigt noga vrålas det där inne i magen, men jag väljer att slå dövörat till och ställer in mig på energitillströmningen som jag borde känna av när som helst nu. Dagarna efter midsommar har utan tvekat varit de kämpigaste under hela min Cambridge-resa, vilket naturligtvis måste bero på att jag hann få smak på en hel del godsaker innan jag bestämde mig för att köra ren kur igen.

Det är tyvärr en av nackdelarna med en pulverdiet: att man avstår från så mycket gott under en längre tid att när man väl tillåter sig att äta av det är det svårt att inte få mersmak. Oftast är det just den kritiken som riktas mot pulverbantare och som har gett upphov till den allmänna uppfattningen att Du går ner i vikt, men sedan går du upp allt och lite till.

Återigen är det dock en fråga om medvetenhet. Det säger ju sig självt att det inte går att frossa i mat och godis och tro att man inte kommer att öka i vikt och omfång. Oavsett hur man har gått ner.

Därför fortsätter jag på min medvetna linje och undviker att smida planer om allt gott som komma skall. Det är nya tider nu, även om min lilla mage inte verkar ha förstått det riktigt än...

6 kommentarer:

  1. Hej.
    Fårstår dig helt.. Min Älskade Sambo åt lite godis här om kvällen & jag smakade nån godis & nu är jag som ett monster! Aldrig mer igen! :)

    Tur man lär sig av sina misstag. Ska försöka att skriva lite oftare på bloggen & undvika att vara still, för de påverkar mycket. :)

    Hoppas du kommer i Ketos snart! Är super jobbigt! Håll ut. Det klarar du!!!!

    Kramar Hanna

    SvaraRadera
  2. Jag förstår precis hur du känner det. Jag har också ett monster i magen. Jag upplever som du att detta är den tuffaste omgången.
    Duktiga M som är så målinriktad att du slår dövörat till.
    Tänkte nästan äta, men insåg att då är det kört för mig nu när det snart är semester. Jag ska åtminstone hålla ut i två veckor. Och jag har utmaningar i helgen innan dess. Om jag är duktigt blir det en vecka in i semestern men det låter i mina öron väldigt osannolikt just idag.
    Jag ska göra som du och försöka hålla en medveten linje. Jag imponerad av din målmedvetenhet för den finns inte hos mig (just nu). /A

    SvaraRadera
  3. Hanna: Åh, visst är det jobbigt när man inser att det verkligen inte var värt den korta stundens njutning som det innebär att äta lite godis "bara för att det finns". Men å andra sidan kan det bli en liten metal nystart och en chans att reflektera över vilka val man egentligen vill göra och varför man gör tvärtom ibland. Vad duktig du var som laddade om och körde vidare, så jobbar en vinnare!

    Tack för pepp, snart vänder det!

    SvaraRadera
  4. A: Du är ju VISST målmedveten just nu, annars hade du grävt längst in i skafferiet för längesedan. Fantastiskt bra av dig att behålla skärpan trots att du dels har semstervanor så nära bakom dig, dels för att du har utmaningar som närmar sig. Du kan vara stolt över din prestation just nu!

    Men visst ÄR det jobbigt! Jag måste ha förträngt alla dåliga dagar som ligger bakom mig, för så här kämpigt hade jag inte föreställt mig att det skulle bli. Men vet du, vi grejar det här!

    Jag har också en utmaning i helgen i form av ett bröllop med efterföljande middag och fest. Så på söndag får jag återigen ta mig i kragen och kämpa mig tillbaka in i ketos. Jag har ingen lust att sitta vid ett lpngbord och förklara för okända bordskamrater varför jag inte äter, så jag får helt enkelt peta i mig det som bjuds. (I skrivande stund känns det dock som en befrielse!)

    Ha en fin kväll! Du är starkare än vad du tror!

    SvaraRadera
  5. I väntan på Ketos.. Det låter nästan som ett drama värdigt Dramaten :-)

    En intressant sak som jag märkt av ihärdigt kurande är att den där mersmaken bara infinner sig en liten stund. Alltså, jag blir "mätt" på onyttigheter väldigt mycket fortare idag än tidigare. Första gången jag märkte det var när min syster bjöd på smågodis, något som vi i stort sett aldrig har hemma. Jag satte inte upp några begränsningar alls och förväntade mig någonstans att jag skulle få det där omåttlighetssuget. Men det blev 6-7 bitar och sedan var det nog. Inte gott längre. Likaså med chips eller väldigt gräddiga, feta rätter. Det tar liksom.. stopp.

    Oftare är jag sugen på nyttiga saker som råris med en riktigt smakrik tomatsås (jag vet, det är en helt ny och ganska märklig craving..)

    Därmed inte sagt att jag inte får tokryck och blir jättesugen på något eller att jag för den delen alltid står emot suget. Det är snarare konsekvenstänkandet som har förändrats. Självsnällheten gör underverk. Det är inte "nu är allting kört-tänket" som gäller längre vilket historiskt har resulterat i "higway to hell.." Utan snarare ett "jaja, så kan det gå. Det fixar jag till genom att hålla igen och balansera de närmaste dagarna". Därför kommer det aldrig mer att bli så att det där konsekvenskilot plötsligt är 20 konsekvenskilon. Bromsen dras åt direkt, utan skam och skuld.

    När jag läser dina inlägg är det tydligt att du är på väg dit. Och det gör mig alldeles på riktigt varmglad för din skull. Du går från klarhet till klarhet. Hejja dig!

    SvaraRadera
  6. Haha, eller hur! Med en lite småplufsig Persbrandt i en enmansförställningen! :)

    Vilken intressant - och otroligt inspirerande - reflektion! Det är exakt ett sådant förhållningssätt som jag strävar efter och det känns så härligt att höra att du praktiserar det redan. Då finns det hopp!

    Åh, jag blir alldeles rörd av dina fina ord. Tack för att du tror på mig!

    SvaraRadera